Lina

Gårdagskvällen spenderades på akuten i Eksjö.
En mindre rolig historia.
Jodå, visst var jag på sjukan i Vetis en sväng.
Iproppad Allergi-skit & kortison för min allergiska reaktion.
Allergiska reaktion?
Jag som är gjord av stål & aldrig skulle få en enda allergi.
Nene.
Jodå.
Tack & bock sa jag med ett leende för medicinen & skrattade lite om att jag faktiskt ser ut som norrborda medvurst
(prickig korv).

Jodå, efter ett x antal timmar blir jag yr mår illa & svårt att andas.
Bara de känns för jävligt.
Efter ett samtal vill de att vi kommer till akuten.
Mami & jag åker & Sebbe är underbar.
Sitter där & känns som att jagt ska kola då de känns som att någon sitter på mitt bröst & tar ett lätt styptag.
Sjukt förbenat obehagligt när jag vet att ingen kan hjälpa förrän mitt namn ropas upp.
Men jodå.
Ett varmt rum på sjukan liggades på en brits för att kunna andas i ett lugnt tempo, mindre skönt.
Efter mycket om och men kommer Doktorn & undersöker.
Lyssnar på lungor använder konstig manick.
Gud vet vad.
Å nu säger mamma även att utrslagen syns i ansiktet.
Faaan tänker jag.
Fast just nu är nog egentligen ansiktet de sista jag tänker på när man inte kan andas riktigt.
Jodå, dom trycker i mig mer kortison & ger mig tabletter att äta i ett X antal dagar.
Jag går därifrån några timmar senare.
En aning mörbulad i kroppen, men lättad över de antagligen kommer försvinna efter lite medicin.

Jodå.
Det känns bättre idag. Men tungt att andas.
Så är de.
De kan blossa upp.
Både utslag & svullnad i halsen.
Så länge medicinen jag inte tål finns i kroppen.
I dag tänker jag INTE vara själv hemma.
Det ska gudarna veta.