Lina

Ja.
Då var den ökända fredagen här.
En utav mängden.
Ingen vetskap om hur denna kommer bli eller sluta.
Nope.
Mycket tankar om nära & kära.

Jag saknar vissa saker.
Annat kan jag likagärna vara utan.
Är de detta som kallas ett steg mot vuxenvärlden?
Jag vet inte.

Jag vet bara att jag ibland hade en önskan att återigen få leka i trädgården
& höra mamma ropa att det blir fika.
Att sitta i skrindan med Syster & mysa (som på de kortet, med henne & min mormor).
Jag saknar att vara mindre & vara så oberoende av allt.
Endast beroende av mina nära & kära.
& om jag skulle leka med barbie eller turtles.
Ja.
Dessa tider är förbi.
Men jag ser tillbaka det med en gimt i ögat.
För söt.
De var jag.