Jobb.

Bitter?
Nej då,.
Inte har väl jag sagt att jag råkar vara de.
Inte när jag sitter inne i en butik dagarna i ända & ser solen genom ett glasfönster.
Nej då.
Men jag kommer vara lagom o-bitter när lönen senare dyker upp.
Då är det jag som bjuder laget runt på hotellet.
Eller i alla fall en eller två.
Ja.
Så får det bli.



Älsk är bäst, bara en parentes sådär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0